Eva Eastwood / Lyckost

1. Han Är Kung 2. Lyckost 3. Snälla Ingemar 4. Himlen Var Här 5. Bara Du 6. Bli Min 7. Kom I Min Famn 8. Hade Velat Vara Med (tillägnad Rock-Olga) 9. Minst Lika Kär 10. Ford -56 11. Min Gamla Stad 12. Boogien I Blodet

Lyckost!
Eva Eastwood gör ny skiva på svenska

Eva Eastwood är en lyckost. Hon får göra det hon älskar mest: skriva massor av låtar och spela dem med sitt band inför en lyckorusig publik.

Hennes publik är också ena riktiga lyckostar. Åtminstone den del av publiken som älskade hennes omsusade svenska platta "En ny stil i stan" från 2004. För efter tre album med country, pop och rock'n'roll på engelska återvänder nu Eva till det musikaliska land där grusvägar vindlar förbi mjölkpallar in i en liten stad där jukeboxen glimmar inne på kondiset.

Eva Eastwood debuterade som rockabillysångerska 1999 och förförde via fyra hårdsvängande album den svårflörtade retropubliken innan hon 2004 gjorde sin första platta på svenska. Med "En ny stil i stan" lyckades Eva som ingen annan återuppliva känslan av sent svenskt 50-tal, som om ljudet av en Siw Malmqvist-LP från 1959 plötsligt hade börjat strömma ut ur transistorradion.

Men knappt hade hon hunnit bli utnämnd till Sveriges rockabillydrottning förrän hon slog in på en ny och mer nutida stil i stan med "Ton Of Heart" 2006. Den följdes sedan av albumen "Well, Well, Well" och "The Beat Goes On", som alla visade upp olika sidor av Evas mångsidiga låtskrivarförmåga och dessutom sålde bra. "Well, Well, Well" rusade t ex rakt upp på den svenska försäljningslistans andraplats.

Har blandat allt på scen
Lyssnar man på skivorna tror man knappt att det är samma artist som går från rockabilly till svensk schlager-retro till tung modern countryblues – men de som har sett Eva live vet att hon alltid har blandat och gett ur hela sin repertoar. Vilket betyder att en tungt rullande nutida rocker som "My, My, My" har kunnat följas av en nästan oförskämt pigg äppelknyckare som "Vårt liv i repris" – och det har låtit helt naturligt.

- För mig har det aldrig varit något problem att blanda de här stilarna eller blanda svenskt och engelskt. Det har alltid känts som jag, fast lite olika sidor av det jag gillar. Men jag fick ofta höra att visst var det bra med de engelska låtarna…men det var ju inte som "En ny stil i stan", skrattar Eva. Och till slut tänkte jag: "nä, nu är det dags för en platta på svenska igen".

Gunnar hade blivit nöjd
"Lyckost" är rena Twistpåsen för alla som är svaga för svensk retropop. Och när vi säger retro menar vi inte 80-tal. Här är det retro som i nylonskjortor, vippande prickiga kjolar och tidig rock'n'roll. Den första låten som skrevs till plattan – "Himlen var här" – skulle t ex ha varit en gjuten Svensktoppsetta med Gunnar Wiklund 1964. Om den inte hade skrivits 2011, förstås.

- Först var jag lite tveksam. Alla gillade ju förra svenska plattan så mycket och tänk om jag inte skulle kunna komma upp med tillräckligt många bra nya låtar? Men så skrev jag "Himlen var här" och det kändes så rätt. Sedan var allt igång igen.

Plötsligt forsade nu låtar som "Ford '56", "Boogien i blodet" och "Min gamla stad" fram. Med sådana titlar behöver man inte ens höra det lättflytande rockabillyskumpet för att inse att vi har lämnat allt det man hör på moderna dansbanor. Plattans mest talande låttitel är förmodligen "Hade velat vara med", som är tillägnad Sveriges första rockdrottning Rock-Olga.

Tydligare än så kan nog inte känslan i "Lyckost" sammanfattas. Det här är musik för alla hopplösa 50-talsromantiker, alla de som hade gett mycket för att få sätta sig i en tidsmaskin. Eva gör saknaden lite mindre svår.

Grymt sväng
Förutom Eva själv på sång, gitarr och kör består bandet av Jan Östlund (kontrabas), Christian Ekwall (trummor), Frank Snow (piano och dragspel) och Marcus Nielsen (stråkar). Plus, förstås, Jesper Wihlborg på gitarr. Helheten blir minst sagt övertygande. Den elastiska rytmsektionen blir den trampolin från vilken Jesper kan briljera med sina Brian Setzer-liknande rockabillysaltomortaler.

Men ingen tårta är komplett utan en marsipanros och i det här fallet sätts den dit av doo wop-kören One Way Brothers Quartet, som medverkar i fem av låtarna.

Resultatet? En värdig uppföljare till "En ny stil i stan" och ett nytt album som inte låter som något annat 2011. Vi är visst lyckostar allihop.