 |
1. The Beat Goes On |
Eva Eastwood - The Beat Goes On
Eva Eastwood är en lycklig kvinna just nu. Hon har skrivit några av sina bästa låtar. Fått ihop sitt bästa band. Och gjort sitt bästa album hittills. ”Vad mer kan man begära?” säger hon. En guldskiva, kanske.
”The Beat Goes On” (släpps den 23 september) är Evas tredje album sedan hon för några år sedan släppte rockabillyn och började orientera sig mot mer nutida rockmusik i skarven mellan country, blues och pop. Men enligt henne själv var såväl ”Ton Of Heart” (2006) och ”Well, Well, Well” (2008) bara en föraning om det sound hon verkligen ville komma åt.
Man kan bara hålla med. De 14 låtarna på ”The Beat Goes On” spänner som vanligt över ett brett musikaliskt fält, men ändå låter helheten mer sammanhållen än någonsin. Plattan är utan tvekan hennes rockigaste och röjigaste hittills – späckad med efterhängsna melodier som klistrar sig fast i medvetandet – och frågan är om inte Eva denna gång har vässat sitt redan skarpa låtskrivande till det yttersta.
En del av förklaringen är hennes (delvis) nya band – Confidence Band – där rytmsektionen Sven Lindvall (bas) och Christian Ekwall (trummor) har bidragit till att ge Eva en rejäl nytändning både på scen och i studio. Tillsammans med ”trotjänaren” Jesper Wihlborg (gitarr) hade det blivit en smått sensationell konstellation som spelat sig allt tätare under vintern och våren. Lägg till Rickard Nilsson på keyboards och innan någon riktigt vet hur det gick till stod Eva med ett band som gjorde att hon knappt kunde vänta på att få börja spela in.
”Det finns en kemi i det här bandet som bara stämmer. Vi spelade ihop första gången som förband till Jerry Lee Lewis i november 2008 och fann varandra direkt. De gillar det jag gör och fixar att spela allt från country till rockabilly, blues och rock. När vi sedan kommer till studion blir producenten Robert Wellerfors något av en sjätte medlem. Utan honom hade vi inte fixat hälften”, säger Eva.
Ett annat skäl till varför ”The Beat Goes On” kännetecknas av en sådan ohämmad spelglädje är att Eva själv kom in i en låtskrivarperiod präglad av självklart flyt och stort självförtroende. Förklaringen är den amerikanske producenten Bob Johnston som bl a har producerat legendariska 60-talsalbum som ”Highway 61 Revisited”, ”Blonde On Blonde” och ”Nashville Skyline” (Bob Dylan), ”Sounds Of Silence” och ”Bookends” (Simon & Garfunkel) och ”At Folsom Prison” (Johnny Cash).
”Jag har haft kontakt med Bob vid flera tillfällen genom åren och han har alltid varit väldigt uppmuntrande när det gäller min musik. Förra året skickade jag albumet ”Well, Well, Well” till honom och en tid senare ringde han mig. Han tyckte att plattan var fantastisk. När jag frågade lite om råd vad gällde produktion sa han att ”magin finns alltid i artisten”. Det samtalet släppte en sorts låtskrivarkramp av förväntningar och krav. Jag insåg att det inte fanns något att vara rädd för, det var bara att skriva de låtar jag kände för utan att tänka på vilken stil folk förknippar mig med eller vad de förväntar sig. Och på en vecka bara forsade några av de bästa nya låtarna fram”.
”Den första låten jag skrev var ”The Beat Goes On” och sedan kom ”Come Forward Boy” och ”Once Again” i snabb takt. Efter åtta skivor är det lätt att man börjar slå knut på sig själv för att komma med något nytt, men efter samtalet med Bob kastade jag alla tankar åt sidan och bara skrev. Det var fantastiskt”.
Fortfarande lätt berusad av framgången med ”Well, Well, Well”, som i september 2008 rusade rakt in på Topplistans andraplats och blev Evas snabbast säljande album någonsin, var Eva fylld av självförtroende när hon fortsatte att skriva låtarna till sitt kommande album. Hon började med att pumpa upp stereon med favoritmusiken: AC/DC, Stones och tidig Sheryl Crow bland annat.
”Sedan tänkte jag verkligen efter vad det var för album jag ville göra - och kom snabbt fram till att det var en platta med röjig men ljus rockmusik. Musik som kanske inte är så inne just nu, men som jag vet att tusentals människor älskar - alla de som liksom jag gillar rockmusik från 50-talet och framåt. Det var ett tomrum som måste fyllas. Så jag gjorde det”.
Steg för steg växte låtarna fram – bubbliga sommar-reggaepopen i ”Wow Wow Wonderful”, släpiga deltabluesen ”Thumbs Up”, countryrockiga ”Zero Hero” och soulpopiga ”Set Me Free”. Efter att ha finslipat många av låtarna på scen under vårturnéerna var bandet minst sagt taggade när de äntrade studion.
”Det känns verkligen som om jag har kommit åt det där råa och oborstade rockljudet jag älskar – och som tidigare bara har funnits på mina demos. I efterhand kan jag tycka att ”Ton Of Heart” var till min mamma medan ”Well, Well, Well” var till pappa. Men ”The Beat Goes On” är den första skiva jag har gjort bara för mig själv”.
Det hörs direkt att bandet har haft kul under inspelningarna. I ”Boom Boom” hittar Eva och hennes Confidence Band t ex en maniskt rockande new wave-nerv som går spikrakt tillbaka till Chrissie Hynde och Pretenders debutalbum. ”Vi bara blandar och kör. Och efter ett tag hittade vi formatet. Jag brukar kalla det ’discobilly’ – lite 50-talstwang över gitarrerna och nästan rena discobeatet i rytmsektionen ibland. Man måste våga”.
Det är augusti 2009. Eva Eastwood är en lycklig kvinna. Hon skriver allt bättre låtar och tillsammans med sina kompisar spelar hon dem varje helg för människor som älskar rock’n’roll. ”The Beat Goes On”…
Copyright © 2008 Rival Management AB. E-Mail: info@rival.nu. Box 1163, 171 23 Solna / Stockholm, Sweden. Contact. 